Publicerad 2013-04-17 23:58:49 i
Åh vad jag blir trött...trött på allt med mig; mig själv, min kropp, mitt psyke.B ringer för att säga godnatt och mina tårkanaler öppnas till nån outtömlig flod.Alltså de öppnades inte för att jag inte ville säga godnatt, utan för att bara när jag hörde hans röst kände jag hur fruktansvärt uppgiven jag är, vill ha honom hemma borra in mig i hans famn så han kan säga att allt kommer att bli bra, min axel kommer inte vara trasig jämt.Nu kan han förstås säga det per telefon också..och ge mig uppmuntran, tips o råd men det är inte alls samma sak.Min axel är alltså fortfarande problemet, har jobbat två dagar o i min axel känns det som 711. Är så frusterad, gör allt jag kan för avlasta den och jag hade knappt ont alls i slutet av göra veckan....men lika fan är den tillbaka....började som en molnande viskning för att nu urartat till ett, i vissa stunder, djävulsk avgrundsvrål!Ska det vara såhär? Ska jag vara 30 och skörare än en 75åring?Min kropp är bara trasig allt som oftast känns det som.Kan inte heller bli sjukskriven, för det kommer inte inbringa nån lön, så ringa till läkaren igen känns i grund o botten onödigt (kanske nödvändigt dock men vad sjutton ska han göra...förklara det jag redan vet?)..och jag har planerat att söka utbildningen och det kan ju vara fint om jag tjänat ihop nån sorts utb.kassa :/ Känns som om jag är inklämd i ett hörn....måste jobba och borde vara hemma.Äsch sitter mest o deppar ner mig o det som inte dödar härdar brukar man ju säga...så jag kanske helt enkelt får bita ihop.Buhu vad jag klagar..så går det när man är på "detärmestsyndommigihelavärlden" humör.Rent logiskt vet jag ju att det inte är så men det är bra lätt att tycka det när man ligger nedkrupen o ensam i sängen o väntar på att kunna sova...snaaaart är det fredag..o då slipper jag sova själv iaf i ett par nätter :)
